Då går vi över till orsak nummer 2 varför tävlingar kan göra en nervös – att man är nervös för själva ritten. Att man ramlar av, gör något fel eller det helt enkelt bara går skitdåligt.
Jag förutsätter att när man åker på tävling kan man hoppa samma höjd hemma utan problem och känner sig trygg med det, så varför blir man då så nervös när man väl ska göra samma sak på tävling?
Att det finns mycket folk som ser på kan vara ganska läskigt. Men du och din häst är ju trots allt trygga tillsammans, ha det i åtanke när du går in på tävlingsplatsen. Ni vet ju vad ni ska göra inne på banan – koncentrera dig på hästen, varenda galoppsprång, var nästa hinder står och så vidare och försök stänga av alla tankar om vem som tittar. Det är bara du och hästen nu.
Händer något oväntat som att hästen tvärnitar eller du får lov att lägga en volt – få inte panik utan ta några djupa andetag och gör en ny anridning. Misstag händer alla och det är aldrig något man ska ta med sig hem i minnet och må dåligt över. De flesta som tävlar har någon gång haft dåliga resultat, ramlat av eller blivit utesluten. Man får ta det för vad det är och tänka att det inte är blodigt allvar. Vi tävlar väl för vår egen skull för att utvecklas o bli bättre? Det ska vara kul! Känns allt riktigt dåligt efter några språng kan man ju dessutom utgå och ladda om batterierna till nästa gång och få en bättre känsla då.
Jag tror nyckeln till att kunna tävla avslappnat är att lära sig fokusera på rätt saker. För att komma dit finns det många vägar, att ”se” ritten framför sig (mentalt) och att det går bra innan man ska rida, att varva ner och t.ex. lyssna på musik en stund eller att helt enkelt tvinga sig att stänga av nervositetskänslor för att inte göra hästen spänd. Vad som än fungerar, testa dig fram! Jag kan vara spänd eller nervös för att befinna mig på tävlingsplatser men sekunden jag sätter mig på en häst försvinner det. Har egentligen aldrig haft nervositetsproblem för själva ritterna men för mig fungerar det bra att bara fokusera på hästen och banan, ingenting runt om. Och att se det som en rolig grej, det ska ju trots allt vara kul och inte en tävling på liv och död! Ibland går allt super och ibland lite sämre, men ser man det som en kul grej kan man bara skaka av sig sämre rundor och ta nya tag till nästa gång.
Som sagt, vi alla har haft våra sämre tävlingsstunder…
….Men också bättre!
